Rival

"Hvarföre skulle man våga sit lif mot en lyckelig rival, som i dag fått hennes löfte om en evig kärlek?" Orden från 1783 tillhör en tidig diktare - Johan Henrik Kellgren. Han var också tidig med att använda uttrycket rival. Som vi ser av citatet användes ordet då mest om konkurrerande kärlek.

I dag finns rivalerna i alla möjliga sammanhang: I politiken, i media och på jobbet. En rival behöver alltså inte bara strida om kärlek.

Men så var det å andra sidan inte heller när ordet bildades. Latinets rivalis betydde från början "han som delar rätten till ett vattendrag". Rivus är nämligen bäck eller ström på latin.

Läspa

Komikern Fredrik Lindström är en av alla lustigkurrar som påpekat det elaka i att just läspa innehåller bokstaven s. Som bekant har ju den läspande personen problem med att uttala denna bokstav. Orsaken till det är vanligtvis att tungan hamnar högt upp i munnen, vilket bidrar till att bilda ett ljud som påminner mer om ett f.

När det gäller ordets historia, är det kanske lite magstarkt att prata om att det skulle ligga någon elakhet bakom ordbildningen. Men det är ändå ingen slump att s:et finns med i ordet. Man tror att läspa - när det bildades i fornsvenskan - faktiskt kom till som ett ljudhärmande ord.

Lösöre

Lösöre är detsamma som lös egendom. Det vill säga allt som man äger som går att springa iväg med. Till skillnad från hus och mark, och annan fast egendom.

"Den som antaster och öfwerfaller wackten med hugg och slag, miste både lif och lösöron", skrevs i en kunglig stadga 1683. Men ordet har inget med hörselorganen att göra som citatet kan leda någon att tro. Nej, öre i ordet är detsamma som vi använder om kronans hundradelar. Men i en äldre fornsvensk betydelse.

Det var först 1873 som öre började användas som i dag. Innan dess stod öret för en åttondels mark, och längre tillbaka användes ordet allmänt om egendom. Ytterst kommer det av latinets aureus, gyllene eller guldmynt.

Kirurg

Kirurgen är en läkare som utför operationer. I dag avser vi enbart högst kvalificerade personer, men förr kunde kirurg användas för att beskriva fältskärare och barberare som utförde enkla hantverkarmässiga ingrepp. "En Chirurgus skiär intet diu¬pare än han weet thet tiena Patienten til godo", skrev Nicolaus Rudbeckius 1670.

Ordet kom in i svenskan från latinets chirurgus på 1570-talet. Det är i sin tur en bildning av grekiskans kheirourgos, med samma betydelse.

Den egentliga betydelsen är "som arbetar med handen". Kheiro är nämligen grekiska för hand, och känns bland annat igen i svenskans kiropraktor.

Pickup

Pickupen känner vi som en mindre lastbil av lättare modell med öppet tak. I Sverige var det vanligaste märket Volkswagen. Men på senare år har den amerikanska, kraftigare typen blivit allt vanligare.

Inte helt oväntat är uttrycket engelskt. Och inte heller är det väl något större mysterium hur ordet är bildat. Det är en hopdragning av pick och up. Plocka upp, alltså. Ett uttryck som har använts i detta sammanhang sedan 1930-talet.

Men vad är det då som plockas upp i bilflaket? Ja, antagligen var det från början spannmål och virke som där packades. För att sedan levereras med hjälp av de praktiska pickuperna.

Baxa

Baxa används framför allt i talat språk. Vi säger det om att lyfta och flytta möbler. Särskilt när objektet som ska flyttas är så tungt att det kräver extra teknik och handlag.

Som ord är inte baxa särskilt nytt i vårt språk. Skriftliga belägg finns sedan 1705. Det kom till oss från nederländskan eller tyskan. I ett citat från 1778 kan man läsa: "Som sjömän vi vår pligt förstå, ur jungfrulek till baxning gå, och kyss med örfil blanda."

På senare tid har baxa allt mer fått en ny betydelse. Ordet används om inbrott och om stölder. I denna betydelse är ordet vanlig i förorterna till storstäder som Stockholm.

Mausoleum

Historien är full av härskare som inte bara har velat bli hyllade i livet, utan också i döden. För dem har mausoleer uppförts. Storslagna gravbyggnader, hyllande allt från romerska kejsare till den sovjetiske diktatorn Lenin.

En annan ledare som förärats med mausoleum är det kommunistiska Kinas grundare Mao Zedong. Är det möjligen efter honom som ordet har myntats? Tanken är sympatisk. Men med tanke på att ordet har använts i svenskan sedan 1700-talet, är den inte särskilt trolig.

Mausoleum är faktiskt grekiskt från början. Mausollos, som var kung över Karien i mindre Asien på 300-talet f.Kr., fick ge namn åt detta fenomen.

Vitvaror

Med vitvaror menas stora och vanliga hushållsmaskiner som till exempel kylskåp, tvättmaskiner och spisar. Så heter det givetvis just för att maskinerna vanligtvis är vita.

Men om du förr i tiden besökte en vitvaruaffär skulle du inte hitta några maskiner. Nej, innan 1960-talet användes vitvaror endast om textilier. Från början om vita, ofärgade bomulls- och linnevaror som lakan och handdukar.

Förklaringen är att vi har lånat in ordet två gånger. Första gången var det från tyskans Weißwaren på 1800-talet, då i en textil betydelse. Den andra gången lånades ordet in från den brittiska engelskans "white goods" någon gång under 1960-talet.

Fiffig

Fiffiga personer hittar enkla, smarta lösningar på problem. "Att få känna sig fiffig är få förunnat i dag", skrev GP under rubriken "Floka Fiffiga stunder i ensamhet".

I svenskan var Fredrika Bremer tidigt ute med att använda detta ord. Det förekommer i ett citat från 1838. Men det är inte bara svenskar som pratar om fiffighet. Ordet förekommer också i danskan. Och i tyskan, varifrån ordet också kommer.

Tyskans pfiffig är bildat till pfiff, som betyder knep. Detta går i sin tur att härleda till pfeifen, pipa. Man tror att ordet kom till med anspelning på fågelfängarens metoder att härma fåglars läte.

Dumbom

Dumbom kallar vi dumma och korkade personer. Men ordet används också mer skämtsamt som smeknamn.

Ordet har använts i svenskan sedan slutet av 1700-talet. Första gången var i satiren och upplysningsdikten "Dumboms lefverne" av lyrikern och kritikern Johan Henric Kellgren. Dikten publicerades 1791 i Stockholms-Posten, en tidning som han själv grundade.

I 36 strofer diktade Johan Henric Kellgren om namn som Carlbom, Strömbom och Lönnbom. Dumbom skapade han som ett fiktivt, skämtsamt familjenamn. Kanske ville han driva med författaren Pehr Enbom, en man som han inte hade mycket till övers för.

Refräng

En bra refräng fastnar lätt i huvudet. Det är en text och melodi som återkommer mellan verserna i en låt. Refränger förekom redan i gregoriansk sång och i medeltida ballader. Ordet används även bildligt om ord och uttryck som upprepas ofta.

Ordet lånades in till svenskan i slutet av 1700-talet från franskan. Motsvarigheten på detta språk är refrain. På franska användes ordet också om vågsvall. Ytterst kommer det från latinets frangera, att bryta. Ord som fraktion och fraktur delar samma ursprung.

Att tänka på refrängen, alltså att bryta upp från en fest, är ett vanligt uttryck. Uttrycket myntades av Gunnar Wennerberg 1847.

Februari

Februari är årets andra månad. Men också den kortaste. Vanligtvis har den 28 dagar, men under skottår får den en extra dag. Att det är just den månaden som får extra dagar beror på att den fram till 153 f.Kr. var årets sista månad. Därför är den också kortast, då den innehöll "resten" av årets dagar.

Månadens namn kommer av latinets februarius, reningsmånad, en bildning till februo, rena eller sona. Förmodligen är namnet kopplat till vad som var en av Roms största folkfester inför årsslutet. En fest som syftade till just rening och försoning.

I gamla svenska almanackor kallas februari även göjemånad. Göj i ordet är förmodligen besläktat med isländskans gói, tunn snö. Och i nordisk mytologi finns en koppling till ett väsen som antogs visa sig under perioden.

Cider

Cider är en dryck av jäst fruktmust. Den finns i många smaker, även om äpple och päron är vanligast. I Sverige är den oftast söt och svag. Men i ciderns förlovade land Storbritannien är den däremot ofta både alkoholstark och torr.

Både engelskan och svenskan har hämtat ordet från franskans cidre, äppelvin. I vårt fall lånades det in på 1670-talet. Och det var i samma språk som ordet fick dess nuvarande betydelse.

Cidre, eller äldre sidre, är nämligen i sin tur ett lån från grekiskans sikera, berusande dryck. Detta ord, som ytterst har ett hebreiskt ursprung, användes om alla möjliga starka drycker.

Knulla

Till kategorin fula ord hör definitivt knulla. Det säger man - eller säger man inte - som en grövre synonym till att ha samlag.

Men även runda ord har ett ursprung. Och det är intressant att se hur ett ord som är tabu i dag har ett mycket vardagligt och inte särskilt märkvärdigt ursprung. Knulla har troligen ett germanskt förflutet i knuzla - att trycka ihop eller stöta.

Innan ordet hunnit bli så förbjudet förekom ett annat knulla i betydelsen kuttra eller sucka. Detta ord kröp sig även in i Bibeln. Till exempel kan man i 1541 års bibel läsa: "Iagh lät såsom een Trana och een Swala, och knulladhe såsom een Duffna."

Lotion

Många är de krämer som vi smetar på oss i vår jakt efter skönhet. "Tvätta alltid huden med en rengöringskräm eller lotion - aldrig tvål", tipsade Yvonne Ryding i Aftonbladet 2003.

I dagligt tal innebär lotion ofta en tunn kräm för att mjuka upp eller återfukta huden. Men en mer korrekt beskrivning är att lotion är en emulsion som används för att applicera olika mediciner eller nyttoämnen.

Ordet lånades in på 1930-talet från engelskan, där det har samma betydelse. Engelskan fick ordet från fornfranskan på 1400-talet, men ursprunget finns i latinets lotio, tvättning.

Våffla

På barnens favoritmeny står ofta våfflan högt upp. Våffla skulle man kunna beskriva som en pannkaksliknande, rutmönstrad maträtt. Ofta serverad med grädde och sylt av jordgubbe eller hallon.

Det är dock inte dagens populära recept som har givit upphov till ordet. Våffla har använts i skriven svenska sedan 1640-talet. Ändå är det inte ett svenskt ord från början.

Ursprungligen är våffla ett tyskt lånord. Det kommer från tyskans Waffel, vars egentliga betydelse är - honungskaka. Troligtvis har ordet kommit till med anspelning på våfflans rutmönster. Ett mönster som med lite fantasi kan påminna om binas honungskakor

Bomb

I dag förknippar nog många bomber med modernare krigsföring. Förr fördes ju ofta krigen med enklare vapen, till fots eller på häst. Men i olika former har bomber funnits länge. De första som enklare, krutfyllda järnkulor med tändrör.

Också ordet bomb är gammalt. Trots att det heter samma sak på engelska, är det inte därifrån som vi har hämtat ordet. Det kommer från italienskans bomba - och kan vidare härledas till medeltidslatinets bombus.

Ursprunget är grekiskt. Från början syftar inte ordet på själva vapenkonstruktionen, utan på ljudet som den ger ifrån sig. Grekiska bombos betyder nämligen muller eller surr.

Plutonium

Ett av de allra farligaste ämnena på jorden är plutonium. Det är ett grundämne i form av en silverglänsande metall som främst bildas i uranbränslet i kärnreaktorer, men som också finns i små mängder naturligt. Plutonium är radioaktivt och används bland annat i atombomber.

Ämnet kunde isoleras första gången 1940 av fyra amerikanska forskare. De namngav det efter planeten Pluto. Ämnet skulle följa neptunium i det periodiska systemet. Att valet blev Pluto beror på att dvärgplaneten var näst efter Neptunus i dåtidens bild av solsystemet.

Namnet är passande för ett livsfarligt ämne med tanke på att dvärgplaneten i sin tur är döpt efter den mytologiska guden Pluto, dödsrikets härskare, som också är känd under namnet Hades.

Nalle

För många är nallen ett luddigt mjukdjur och inget mer. Men inte särskilt förvånande syftar ordet egentligen på den brunbjörn som lever i de svenska skogarna - en inte lika oskyldig varelse.

Redan 1685 kunde man läsa om "then stygga Nallen". Och precis som citatet ger en fingervisning om har björnen länge varit fruktad. Det är också själva uttrycket nalle ett exempel på. Troligtvis började det användas just som en omskrivning, i stället för att säga björn.

Nalle är antagligen ett lån från finländskans nalli, ung björn eller man. Men en teori är också att det kommer av personnamnet Nalle, som är en kortform av Natanael.

Konsert

En konsert är en musikalisk tillställning. Oftast menar man ett längre, offentligt arrangemang med flera olika musiknummer. Men en konsert kan också vara ett visst musikaliskt verk.

Ordet lånades in till svenskan i början av 1700-talet från den italienska motsvarigheten concerto. Där har ordet också innebörden samklang och harmoni. En betydelse som också förekommit i svenskan.

Italienskans concerto är bildat av latinets concertare, tävlan. Betydelsen skiftade sedan från "streta emot" till "sträva tillsammans med". Så fungerar det ju på en konsert, där olika stämmor och instrument tävlar och samsas om uppmärksamheten - och uppnår en välljudande helhet.